Som mobbad 14 -åring låg jag ofta inne på mitt rum hela dagarna och hade långa dialoger med mig själv om tänkbara spydigheter som skulle slängas mot mig och vad jag skulle ge för svar tillbaka. Givetvis vågade jag aldrig kaxa tillbaka hur väl förberedd jag än var. 
Nu för tiden är jag en sån där besservisser som älskar att få sista ordet och jag har i princip alltid svar på tal.
Men en gång som jag särskillt minns blev jag så att säga snuvad på konfekten.
Sommaren 2006 jobbade jag som attraktionstvåa aka slav på sommarland. I mitt jobb ingick bland annat att sitta längst bak i tåget som åker runt hela parken och titta så ingen hoppade på eller av i farten *gäsp*
Ett pass var det en som körde tåget extremt sakta och tvekade vid varje övergångsställe så givetvis var det ett gäng killar som ställde sig upp för att hoppa av. Hallå där sade jag med viktig min. Man får inte hoppa av i farten! Vilken fart? Svarde en av dom också hoppade dom av.
AAAARGH! Där satt jag och kände mig snopen.
Det enda rätta hade ju varit att jaga i kapp fanskapet och skrika. DEN HÄR FARTEN! och fisa honom i ansiktet. Sedan hade jag lugnt och ledigt kunnat jogga i kapp tåget och skrattat resten av dagen men i stället blev det väl tvärt om...