Ja här har Vides vredesutbrott avlöst varandra. Ingenting duger och han vet inte riktigt vad han vill. Ser att de fyra sista(?) tänderna är på väg upp så det beror nog på det. Så dagen har inte börjat så lugnt och fridfullt som jag hade hoppats på. Snart kommer Håkan hem och då får jag pusta utt ett tag. Fast just precis nu verkar det som att lilla barnet är nöjd och glad. Det var så dags liksom höhö.

Rödgråtet barn på armen och jag ser mest suddig ut men det är lika bra det...hej schletna morsan!