En möjlig trafikfara

I går när vi åkte till Skövde så hamnade vi bakom ett stolpskott som tydligen tänkte köra om bilen framför men antagligen trodde att man har en timme på sig. Personen låg alltså och mösade i fel körfält. Min första instinkt är att slänga mig på tutan, köra in i räva på biljäveln, klämma mig förbi, veva ner rutan, skrika en massa fula ord, peka finger och gasa iväg med två nya horn i pannan (förmodligen även backa tillbaka och skrika fler fula ord innan jag känner mig riktigt nöjd).
Vilken tur då att det är Håkan som kör. Jag satt i stället och hoppade upp och ner i sätet och skrek "tutatutatutatuta amen tuuuutaråååååååå"
Håkan rörde inte en min.
Därför mina kära vänner ska ni vara glada över att jag inte har något körkort.
 
För evigt förpassad till passagerarsätet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0