Hej på er.
Nu har det varit tyst här ett bra tag men jag tänkte mest bara uppdatera er om läget. Jag måste först och främst tacka för alla fina kommentarer som drällt in både här och på facebook. Ni anar inte vilket stöd det är. Ni är bäst!

Det har nu gått en vecka sedan aborten. Jag blev inlagd på KSS fredag morgon och stannade två dygn. Nu i efterhand hade det klokaste varit att stanna längre men man vill ju bara hem i sådana här lägen. Jag tänker inte skriva i detalj hur allt gick till men om det är någon som undrar något så är det bara att fråga. Allt gick bra till slut men jag blev väldigt dålig. Jag förlorade över en liter blod och till slut fick jag åka ner på operationen för en akut skrapning. Jag var precis på gränsen till en blodtransfusion men slapp det som tur var. Blodtrycket var hur lågt som helst och jag kunde inte ens sitta upprätt i sängen utan att tuppa av. Jag har fortfarande inte hämtat mig helt men jag knaprar järntabletter och vilar och det är det enda som hjälper.
Det här har varit en jobbig upplevelse men ju mer tiden går och man får lite perspektiv till det hela så känns det bättre och bättre. Vi är glada att vi valde att se fostret och det känns som att vi fick ett bra avslut.
Nu vill vi bara att allt ska bli som vanligt igen så gott det går även om vi självklart tillåter varandra att sörja.

Det är i alla fall tur att man har en liten Videbus att lägga energi på för utan honom hade det nog kännts nattsvart.
Pussgurkor.