18 September
Just i dag är jag möööör.
Vide vaknade av någon anledning vid 22 i går och bara illvrålade. Ingenting hjälpte utan han bara skrek och skrek. Trodde nästan han var sjuk men han kändes inte varm eller så. Antagligen var han bara trött och visste varken ut eller in och reagerade med att bara vråla. Pust. Till slut somnade han på soffan och Håkan bar in honom till sängen igen. Nu på morgonen har han visat sin allra trotsigaste sida och haft utbrott efter utbrott. Inte det lättaste att behålla lugnet själv då när man bara känner för att grina tillbaka höhö. Till slut fick han åka i säng en stund och vila lite och nu verkar det som att han är på rätt köl igen. Jag kan andas ut (för en stund i alla fall).
Jag kan vara glad också. Tur att mamma fick bildbevis på det.
Kommentarer
Postat av: sändy
haha ja intalar mej att det är bra med egen vilja ;). Men ibland äre svårt :P.
Postat av: Jenny
Jag känner igen det där - Patricia är inne i en riktig "trotsperiod" pendlar mellan att vara jätteglad och få utbrott. Tur att jag vet att det kommer gå över så smånigom annars hade jag blivit fullkomligt GALEN ;D
Svar:
Kristin Sandgren
Postat av: Louise
Sötfis! Det trevliga trotset går i perioder, Indra är i lite testperiod här med.... Det tar på krafterna, men det går ju över som tur är, ja för tillfället hehehe :)
Postat av: fifi
Det låter som nattskräck, Elly har haft det några gånger. Sjukt påfrestande för alla inblandade!
Trackback
