Hej på er här kommer först en varning om lång text.

I går åkte vi som sagt till skövde för ett vändningsförsök och hade tid klockan 9.45 på antenatalavdelningen.

Eftersom det finns en liten risk att bebisen mår dåligt av vändningen så ska man vara fastande utifall att det blir ett akut kejsarsnitt. Så no frukost for ze ständigt hungriga mama.

 

Väl framme fick vi träffa barnmorska och läkare och jag kan lugnt säga att det har varit den bästa personal jag någonsin varit i kontakt med. Läkaren gick igenom klart och tydligt alla olika scenarion som kunde uppstå och lät mig ställa alla mina dumma frågor utan att nonchalera. Eftersom jag var någorlunda öppen för en sätesförlossning ifall vändningen inte skulle lyckas så ville han undersäka om det ens var möjligt för mig. Bebisen får inte beräknas bli för stor (alltså väga över 4 kg), bäckenet ska vara tillräckligt brett och själva förlossningen får inte bli för utdragen. Eftersom min förra förlossning gick som en dans så såg han inga problem där. Han gjorde ultraljud och han beräknade att det kommer bli en bebis under fyra kg och sedan bokade han tid åt mig för en bäckenröntgen.

 

Medans vi väntade på att få en tid dit så gjordes ett ctg på barnets hjärljud, antagligen för att ha att jämföra med sedan efter vändningen då man också gör ett ctg.

 

Vi fick efter det röra oss fritt på sjukhuset eftersom vi fick vänta på röntgentiden och osmart som jag var placerade jag oss på en bänk rakt framför pressbyrån. Kunde inte tänka på annat än bullar och glass. Jag hade blivit erbjuden att bli kopplad till ett dropp men kände att det inte behövdes just då.

 

Till slut fick vi en tid till röntgen klockan 13.00 så det blev till att vänta. Röntgen gick bra och jag var glad att jag inte led av foglossning den här gången då hade de fått problem höhö. Vid ett tillfälle skulle man ligga som en groda med hälarna ihop och benen ut och jag som är smidig som ett kylskåp redan i ogravidigt tillstånd...host...ja den synen skulle ni sett.

 

Efter röntgen blev det ännu lite mer väntan men eftersom jag började känna mig något matt pga fastan så gick vi tillbaka till antenatalavdelningen där jag blev kopplad till ett dropp och fick lägga mig på en säng och slumra. Himelriket!

 

Vid en kvart i tre kom röntgensvaren och det var inga som helst problem för mig att föda i säte om det vid förlossningen visar sig att bebben ligger så och jag känner att jag vill. Bra att veta.

Jag kände ändå att jag ville försöka mig på en vändning eftersom då har jag gjort allt jag kan för att få en förlossning som jag känner mig helt trygg med.

 

Då flyttades vi till förlossningen där vi fick ett rum och även där var ju personalen helt underbar. Jag kände mig så trygg.

En läkare kom in och gjorde ultraljud för att se hur hon bäst skulle göra för att vända bebben. Det fick bli en framåtvolt.

Nu till själva vändningen.

Barnmorskan gav mig en spruta bricanyl och sedan sänktes huvudänden på sängen ner väldigt lågt så jag lutade ordentligt. Bricanylen gör så att livmodern slappnar av och det gör så att man får hjärtklappning. Det kändes väldigt obehagligt och jag fick nästan som en liten panikkänsla samt att knådandet på magen också gjorde ont. Jag passade på att öva profylaxandning och då kändes det lite bättre så mitt råd är att försöka andas lungt och inte få panik (även om det är svårt). Det var över på några minuter och tack och lov så var bebisen medgörlig och sparkade sig rätt och låg med huvudet neråt. De kontrollerade med ultraljud under tiden dom vände.

 

Efteråt var jag lite skakig men det berodde på bricanylen. Jag var jätteglad över att vändningen lyckades och kände helt klart att det var värt det. Efter vändningen blir man kopplad till ctg i en timme för att kontrollera att barnet mår bra och inte har blivit stressad av det hela. Bebbens hjärljud var precis lika bra som tidigare ctg och somnade till och med haha. Så allt gick verkligen jättebra.

 

Efter en dryg timme så kopplades jag bort från droppet och personalen kom in med en sån där härlig bricka man får när man har fött. Behöver jag säga att jag vräkte i mig som om jag aldrig hade sett mat förut? Det kändes lite lustigt att sitta där inne och äta "förlossningsfika" utan att ha klämt ut en bebbe och samtidigt höra att det var någon som födde barn i rummet brevid höhö. Vi kom fram till att nästa gång vi kommer hit så får det vara på riktigt.

 

Nu håller vi tummarna att bebben fortsätter ligga med huvudet neråt men även om så inte är fallet när väl förlossningen startar så vet jag att det inte finns några hinder för mig att föda i säte om jag skulle känna för det just då. Det var viktigt för mig att få reda på alla mina möjligheter så jag inte får panik när det väl är dags.

 

Hoppas ni har någon nytta av det här och att det var någon som orkade läsa igenom hela romanen höhö. Är det någon som undrar någonting så är det bara att fråga så ska jag försöka svara.

 

Jag fick förresten min glass till slut