När jag satt och ammade i eftermiddag så råkade Vide somna i babygymmet (med ytterskor på och allt haha). Eftersom det blir lite lurigt att få honom i säng i tid om han sover på dagen så var jag snabb med att väcka honom och hade efter det en mycket arg och gnällig son på halsen. När Håkan kom hem från jobbet skulle han i väg och hjälpa far sin och jag lämpade med glädje över gnällpaketet på honom. Fick vila mina såriga öron ett tag och kände ett tag att det här med barn var ju en ganska dålig idé.

När killarna sedan kommer hem igen vandrar Vide in med ett stort leende och en liten söt bukett med skilla som han (med lite hjälp) plockat till sin kära mor. Bröl, snyft, grin, värk i mammahjärtat and so on. Självklart är barnen det bästa som någonsin hänt oavsett hur mycket skav det blir i öronen emellanåt ♥