En sketen måndag med regn och rusk har snart dragit förbi. Med jobb, storstäd och barngrympa på schemat. En helt vanlig dag kan tyckas men den tredje november är aldrig en vanlig dag. Fem år har gått sedan en av dom finaste personerna jag någonin känt lämnade oss i stor sorg och saknad. Det är på något sätt väldigt passande att regnet har stått som spön i backen. I dag finns dina allra närmsta i mina tankar vars sorg är (och förmodligen alltid kommer att vara) så fruktansvärt tung att bära ♥