15 Maj

Trött, tröttare, tröttast, ännu mer trött, försatt i koma, död och begraven i hundra år, Kristin. Den skalan ligger det på i dag. Vet inte om det är vädret jag ska skylla på eller vad det är eller så är det bara min tur att bli sjuk? Så här trött går det liksom inte att vara. Vetskapen om att det ska regna hela veckan gör ju inte heller att man får lust till att göra volter direkt...
Något annat som ändå gjort mig munter var "kvartsamtalet" på Vides förskola som vi åkte på efter jag slutade jobbet förut. Stoltare går det nog inte att bli <3.
Nu är jag och lilleman hemma själva medans Håkan fortsätter jobba ett tag till. Vide har stängt in sig på sitt rum och verkar ha väldigt roligt på egen hand så här sitter jag liksom. Jag har i alla fall tänkt ta tag i mig själv lite senare för att gå och simma(och nu måste jag ju det eftersom jag har skrivit om det här annars får jag skämmes ta me faan).
Bokat klipptid har jag hunnit med också förresten så snart kanske man kan se lite normal ut också.

"Nyklippt för hundra år sedan med en skeptisk min" får jag väl döpa det här fotot till...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0