Oj då det verkar som att jag bara kan skita ur mig en så där 0,53 inlägg per dag just nu men jag hoppas ni överlever.

I dag har jag med nöd och näppe gjort det....överlevt alltså. Jag har nämligen haft nöjet att dra en skrikande treåring hela vägen hem från förskolan i dag. Han ville tydligen inte hem men det ville jag (nä jag var inte så sugen på att stå kvar bakom buskarna innanför förskolans staket och titta på bilar i spöregn)

Enda sättet att få med honom hem (eftersom han vägrade att både bäras och hoppa upp på ståplattan) var att jag gick i rask takt så att han var tvungen att springa efter mig och vråla maaaaaaammmaaaaaaaa. Vilken tur att vi behöver gå genom hela byn för att komma hem också...

Det var synd att ni missade det spektaklet. Treårstrotsen när den är som allra mysigast.

Om inte det var nog så låg det en stor hög med kattkräks i sängen och välkomnade mig hem. Alltså sånt där kräks som egentligen ser ut som bajs. Oh happy days.

 

Men det har inte bara varit tråkigheter i dag. Nädå nästan så fort som vi kom innanför dörren här hemma så var Vide sitt vanliga glada jag igen och Vincent har lärt sig vart lampan är. Ja alltså han tittar på lampan när man frågar honom vart den är (duuuuuh den hänger ju i tacket puckon hade han kanske sagt om han kunnat prata).

 

♥♥