Jomen här sitter la jag och livskrisar lite så här på kvällskvisten. Eller hårkrisar snarare. Jag har det senaste gått och blivit rejält less på mitt hår, som förmodligen har lessnat på mig också eftersom det har blivit krusigt och bångstyrigt bland annat. Jag har gett upp hoppet om det och det har gett upp hoppet om mig helt enkelt. Ömsesidig hatkärlek unt so wither.

Jag älskar ju att det har blivit långt men självklart har jag i och med längden även hamnat i det beryktade "tofsträsket" och det är sällan jag har det utsläppt över huvud taget. Platt och jävligt är det och i och med att jag bleker det så vågar jag knappt närma mig det med en locktång eller platttång (inte för att det skulle behövas men...) Visst, hela jag identifierar ju mig med min ljusblonda hårfärg men jag är ändå sugen på en förändring.

 

En ombre för att få in lite mörkare och naturligare toner kanske vore en lagom förändring? Eller så ångrar jag mig efter en kvart för egentligen så hatar jag ju allt som är lagom och naturligt.

 

Kan inte ni bestämma åt mig hur jag ska göra med mitt liv..eller jag menar hår?! *krisar vidare*