När jag lämnar och hämtar på förskolan så blir det ibland så att någon utav sträckorna vandras med en tom vagn utan barn i. På vägen till och från Vincents förskola så går jag förbi ett hus där, allt som oftast, husets ägare befinner sig i trädgården (särskilt nu när våren har kommit) och jag skojar inte när jag säger att VARJE gång jag går förbi den här personen så hänger han sig över häcken och frågar om jag inte har glöööööömt någonting och syftar ju då på den inehållslösa vagnen.

 

- Höhöhööööö du har visst glömt någonting!

- Nej det har jag inte men du verkar ha glömt att jag inte ens orkade skratta åt det där skämtet första gången (sa jag inte men tänkte)

I stället vräker jag ur mig:

- Nämen du vet han skrek så mycket så jag slängde honom i ån.

...

 

Det kan möjligen vara så att jag behöver tänka ett varv till nästa gång jag får för mig att ge ett smart svar på tal...