Här kommer då dom sista bilderna från resan upp till Dalarna. Bättre sent än aldrig heter det ju.

 

Vi hade ju tagit oss till fäbodarna utanför Grönklitt.

Förra helgen var jag bjuden på stor 40-årsbaluns med mexikanskt tema. Så himla rolig fest med tacos, tequila och piñata. Woho!

Det var bara ett fåtal personer som inte hade klätt ut sig så det var ju extra roligt. Själv älskar jag temafester och passar alltid på att gå all in när det kommer till outfit. Det var jag och två tjejer till som hade satsat på sugarscull/dias de los muertos tema medans övriga körde på mer eller mindra avancerade kombinationer av sombreros och lösmustascher.

Här kommer lite bilder på detta spektaklet då.

 

Pernilla kom hem till mig för att piffa till sig lite och så här snögga blev vi

Hej på er.

Det är ju nästan så att en kan tro att jag har glömt av att jag har en blogg när det har varit dött här inne i nästan en månad(!) men tro mig det har jag inte. Så varav denna tystnad? Jag är inte riktigt redo att skriva om den största anledningen ännu men så mycket kan jag säga att det just nu är lite mycket på flera plan för min del och jag har egentligen sedan början av sommaren mått dåligt till och från. Detta har såklart medfört att det här med att klicka sig in på bloggen och skriva om brunsås och annat trams och låtsas som ingenting har känts så jävla meningslöst och krystat. Så nu vet ni läget lite. 

Det dumma är att själva bloggandet och det kreativa runt det är det som brukar får mig att må bra och ger mig mycket glädje men nu har det i stället blivit en ond spiral. Jag orkar inte blogga för att allt bara känns jobbigt fast jag kanske egentligen hade behövt blogga för att känna mig bättre och få energi igen. Typ så.

Kanske var det bara ett sånt här inlägg som behövdes för att få mig på rätt köl igen. Rensa luften lite.

Aja nu ska jag sluta svamla.

 

Det är ju inte bara jämmer och elände i mitt liv såklart. I torsdags spenderade jag en heldag i en studio i Trollhättan och spelade in ett antal scener till en kommande svensk film(!!!) Statist javisst. Det närmsta jag tidigare har kommit en filmproduktion är när pappas get var med i en film på åttiotalet såååatteh. Tyvärr får man inte säga ett pip om någonting förrän filmen har haft premiär så jag får väl hojta till när det närmar sig. Det var i alla fall något av det häftigaste och roligaste jag har varit med om i hela mitt liv och precis vad jag behövde nu.

 

Helgen har varit bra även den och började med ett rejält städarröj och avslutades med gofika och en utslagen tvååring. Nu taggar vi broöppning (ja alltså första avsnittet av säsong tre av Bron. Iiiiiih!)

 

Sista dagen uppe i dalarna tog jag så möe bilder så det får helt enkelt delas upp på två omgångar.

 

Efter regn och rusk i flera långa dar så sken äntligen soljäveln från en klarblå himmel och vi vågade oss utanför stugdörren.

Just nu befinner sig många miljoner människor på flykt. Hälften är barn. På sociala medier cirkulerar en bild på treåriga Alan som ligger drunknad på en strand i turkiet och det gör så förbannat ont i mig. Mitt hjärta går sönder bara av tanken på att det skulle vara min familj som hade behövt fly för sina liv. Att jag hade behövt sätta det käraste jag har, mina barn, i en överfull sjunkande båt på en livsfarlig resa över medelhavet för att alternativet att stanna var ännu mer otänkbart. Jag har haft turen att födas i Sverige och lever i min lilla priviligerade bubbla. Jag kan inte ens föreställa mig den skräcken och paniken det måste innebära att behöva lämna sitt hem.

Dessa människor behöver all hjälp dom kan få och ändå finns det dom som delar artiklar från rasistiska sidor om att dessa flyktingar är "lyxflyktingar" och "bara ute efter bidrag". Hur jävla tappade får man bli? Vad har ni för jävla människosyn? Jag har redan plockat bort personer från min facebook som delar denna dyngan och jag kommer fortsätta att göra så om det dyker upp fler. Försvinn ur mitt liv era empatilösa idioter!

 

Jag har i dag dragit ett litet strå till stacken och jag uppmanar er alla att göra det också om ni har möjlighet. 300 kronor är en spott i sjön för mig men jag vet att det inte är så för alla förstås. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

 

Här nedan ser ni några nummer som går bra att smsa valfri summa till:

 

Vi är många som vill hjälpa och det ger mig hopp.

Nämen hej på er kära vänner. Long time no see.

Det har hunnit bli september och jag har dragits med en enveten förkylning i över en vecka nu. En sån där halvschleten förkylningshistoria som är för mesig för att sjukskriva sig för men tillräckligt jävlig för att en ska förvandlas till en gnällig finne i röven på alla som har oturen att befinna sig inom hörhåll med sitt snörvlande och harklande.

Nu vågar jag ändå tro på att skiten är på väg bort. Vad som däremot inte på långa vägar är på väg bort är mitt chokladsug som har hållt i sig sedan...ja...sen den stunden jag slog upp ögonen i morse. Har det blivit någon choklad? Nej. För jag var för lat för att cykla till affären. I stället gick jag bärsärk i varenda skåp här hemma efter något sött men det enda jag hittade var plommon. PLOMMON.

 

Fast här sitter jag nu ändå och trycker i mig. Har jag tur så skiter jag knäck innan kvällen är slut och då är mitt godisproblem löst muöhöhö.