Det låter mer som en dålig buskis på vallarna i Falkenberg än den totala skräckupplevelsen som det faktiskt var för oss. 

Går man rätt in i ett upplyst hus med människor i, bland annat två små sovande barn, klockan 22.30 en söndagkväll och dessutom kommer tillbaka igen efter ett par timmar och skrämmer livet ur oss så vi får ringa 112 då är man varken törstig eller på något jävla besök man är hämningslös, påtänd och rent av farlig.

 

Tjuven som var inne fick med sig en slatt överbliven baccardi och våran husnyckel. Han var inte själv utan utanför stod en annan kille och väntade. Jag har nog aldrig känt mig så otrygg i hela mitt liv. En vilt främmande männsika hade klampat in i mitt hem. Det stället där jag ska känna mig säker och trygg. Dessutom hade han fått med sig en nyckel så det kvittade ju om vi låste om oss, dom skulle ju kunna ta sig in igen om dom kände för det.

 

Efter att polisen varit här och sökt med hundar och tagit fingeravtryck så stoppade vi igen nyckelhålet så det var omöjligt att få in nyckeln från utsidan. Fast vi trodde ju ändå inte att han skulle komma tillbaka men vi hade fel.

 

Strax efter ett så trodde vi att det var över och att vi kunde försöka få lite sömn. Jag går in på toaletten och hör då ett ljud utifrån köket. Springer ut och ser hur Håkan hukar sig ner på golvet och viskar att dom är tillbaka! Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Den paniken jag kände då när jag tittade ut genom fönstret och såg honom stå där utanför på gräsmattan går inte att beskriva i ord. Jag ringde i panik till 112 och skrek att han var tillbaka! Det var en man som bröt sig in hos oss och som tog våran nyckel till huset han står här utanför! Snälla skicka hit polisen, jag har två små barn snälla skynda er! Allt medan tårarna rann och paniken steg i rösten. 

 

Jag hoppas aldrig att någon av er ska behöva ringa ett sådant samtal.

 

Polisen kom igen med hundar och patruller efter ungefär 30 min men då hade gärningsmannen försvunnit igen efter att även ha strykit runt hos grannarna rätt över gatan.

 

Behöver jag säga att jag inte sov en blund den natten. Jag lade mig med kläderna på ifall han skulle komma tillbaka. Jag låg och hade ångest över att Håkan, som somnade, andades för högt så att jag inte kunde höra om någon smög ig in. Jag hade ångest över vad som skulle kunna ha hänt om Håkan kanske hade varit på toaletten och han hade tagit sig ännu längre in i huset. Hade han gått in till barnen? Jag låg med hjärtklappning och harpuls tills jag slocknade av ren uttmattning vid fem.

 

Inbrott eller besök av törstiga tjuvar. Avgör själv.

 

Gevalia, när du får oväntat besök.

Ångest, hjärtklappning och baseballträ under sängen, när du får oväntat besök.