Hej hej!
Nu hinner jag sitta här en sväng. Som dom flesta vet så blev jag mamma i onsdags och vi vill tacka för alla gratulationer och lyckönskningar. Tänkte att jag nu när Vide sover ska passa på att skriva en förlossningsberättelse så jag varnar för lång text hehe

Allt började i måndags tidigt på morgonen närj ag började få värkar. Inte så värst smärtsamma men ganska regelbundna. Hade kontakt med förlossningen som tyckte att vi skulle avvakta tills det var 4 min emellan dom. Satt alltså hela dagen och klockade värkar som en dåre haha. Fram emot kvällen och natten blev dom värre och det gjorde riktigt ont samt att de inte ar långt emellan så då bestämde vi oss för att åka in. Kom fram vid 04.00 och fick ett rum där jag kopplades till ctg. Hade då riktigt ont och det var en pina att ligga i det där rummet och tiden segade sig fram. Jag hade dessvärre bara öppnat mej 1 cm men jag fick stanna kvar och satte mig i duschen. juvligt! Sedan svidade jag om till den sexiga skjortan och nätbyxor. Tiden mösade sig fram och det blev fler ctg kurvor och undersökningar som visade att jag bara öppnat mej ytterligare en halv cm på de timmarna jag var där så vid 11 tiden tyckte dom det var bäst att nocka mig eftersom jag inte sovit någonting på över ett dygn. Morfinspruta mm fick mej att vandra in i drömmarnas land. Även kråkan fick en säng att sova i. Jag vaknade till liv kl 15.00 och då hade mina värkar avtagit och de ville skicka hem mej. Jag blev helt förstörd och storlipa och var så besviken. Det skulle sätta igång igen när kroppen var redo sa dom och det kunde man inte veta om det var timmar eller dagar kvar. Jag var så frustrerad! Till slut åkte vi hem och var väl hemma vid 19.00 och precis när vi kommer innanför dörrarna så sätter värkarna igång igen. Satte oss för att kolla på film men jag var så trött och fick bara ondare och ondare så vi bestämde oss för att lägga oss. Allt eftesom timmarna gick fick jag så ont så jag skrek rätt ut. Ringde förlossningen igen och sa att jag inte pallade mer att nu måste jag komma in innan jag dör typ. Så iväg åkte vi igen. Kom väl fram vid 01.00 tiden eller så och jag kunde knappt ta mej från bilen in på förlossningen. Vi fick samma rum som vi lämnat några timmar tidigare och jag kopplades till ctg igen och jag var så stressad och nervös över att bli hemskickad så jag kunde inte andsa lugnt så jag bara skrek rätt ut och då blev det liv i luckan och en underbar undersköterska fanns vid min sida och lugnade mig. Hur svårt ska det va att andas tänker väl ni men jag behövde verkligen ha en där som sa ått mig att andas in och ut haha har man så jävla ont låser sig allt. ndersökningen visade att jag var öppen tre cm och då blev jag så glad så jag började gråta typ. Barnmosrskan frågade om jag ville ha ryggmärgsbedövning och jag blev överlycklig av att jag kunde få den så snart så den tackade jag givetvis ja till ingen jävla lustgas här inte utan rejält ska de va haha. Fick komma in på ett förlossningsrum och blev uppassad av underbar personal. Ryggmärgsbedövningen tog jättebra på mig så jag låg fridfullt och slumrade på sidan medans håkan låg och sov på en sackosäck på golvet. Har ingen koll på tiderna alls nu men efter ett tag kände jag att (äckelvarning) trycket mot ändtarmen bara ökade och ökade. Rejält skitnödig med andra ord och jag låg där länge och försökte ignorera det men sen ringde jag på klockan och sa till barnmorskan när hon kom att jag bara mååååste bajsa och då skrattade hon och sa att nu var jag öppen helt och att det var någon som ville ut så nästa gång jag kände att det tryckte på så skulle jag bara ta i. Snacka om att jag blev paff. Skrek på Håkan att han skulle vakna och han kom yrvaken upp på fötter och fattade inte nåt vad som var på gång haha. Så jag satte igång att krysta och det var en märklig känsla eftersom jag inte tyckte det gjorde speciellt ont utan bara att det tryckte på (tack gud för ryggmärgsbedövningen) jag klämde och klämde och blev påhejad av personalen och Håkan. Det som gjorde ont var när huvudet var påväg ut och liksom stannade till innan resten av kroppen följde med ut. Splosch så var han ute i alla fall och den känslan är obeskrivlig. All smärta är borta och man hör sitt barn skrika.  Myyys! Upp med honom på bröstet och han var så fin! allt fostervatten hade sköljt honom ren och fin. Själva förllossinngen var över på en halvtimme men själv tyckte jag det kändes som max en kvart haha En riktig drömförlossing med andra ord. kl 06.07 tittade han ut i alla fall.
Vi valde att åka hem från BB tidigt eftersom jag har så ont i ryggen och sängen var jättehård. Var helt mörbultad. Håkan fick inte heller sova över och jag hade en väldigt jobbig första natt med en skrikig Vide så det sista jag vill var att spendera en natt till där. Delade ju även rum med fyra andra fast vi var bara två platser upptagna. Allt var bra med Vide och ammningen kom igång bra. Man får kontakt med bb-vård i hemmet så vi ska dit för en läkarkontroll på måndag. Allt fungerar jättebra. Allt är väldigt ovant men vi lär oss ju. Denna natten har också varit väldigt kinkig från Vides sida och man känner sig ju en aning maktlös när ingenting man gör hjälper.
Jag har även drabbats av babyblues så jag är inte riktgit på topp alla gånger med hormoner som far men ändå väldigt lycklig.
Jag ska slänga ut lite bilder snart men nu ska vi käka pizza är det tänkt.
Hoppas det är någon som orkat läsa höhö. Jag kommer säkerligen älta detaljer med alla som orkar lyssna haha
Hej så länge!