31 Mars

Hej hej!
Jag har haft fullt upp hela helgen med kalasförberedelser och kalasande så cirka noll procent av tiden har kunnat läggas på bloggning.
Jag hade bara ett par saker kvar att baka och fixa på lördag och söndag eftersom jag varit redig och förberett mycket men självklart så gick allt som kunde gå fel käpprätt åt helvete *ler pykiskt instabil*. Men det ordnade upp sig till slut som tur var och jag kunde bli mitt vanliga harmoniska jag igen hähä.
Här kommer en liten bildbomb från kalaset i går och det är bilder både från brorsans och min kamera.
 
Vi hade pyntat fint med vimplar och ballonger.
En kalasredo liten ettåring.
Gästerna trillade in och hade med sig massa skojiga paket. Pappret är som valigt roligast.
Kusiner på rad.
Lite innebandy hanns med.
Lite mys med farmor.
Jag bullade upp med en massa fika. Ingen tårta den här gången dock för det var så mycket annat som jag ville prova att baka. 
En som var fikasugen.
Mormormys.
En massa fina presenter och en linslusig kråka.
 
Efter en massa kalasande och nästan ingen sömn alls så var det inga problem över huvud taget att få Vincent i säng vid sju trots sommartid. 
 
Tack alla som kom och tack än en gång för alla fina presenter!

28 December

Hej hopp!
Den här lördagen var det min tur att ta barnen och ge min arma kråka sovmorgon och som vanligt när det är min tur att starta dagen så väljer minste barnet att vakna redan klockan 06.00(!!!!) som tur var somnade han om efter en nappinsättning och jag kunde vingla tillbaka till sängen och sova ett par timmar till.
Men det var inte sömn vi skulle prata om nu inte. Nä. Jag ville mest bara visa Vincents allra finaste julklapp. Alltså allt han fick var ju jättebra och fint förtås men fattar ni vilket jobb min syster har lagt ner på att virka snyggaste mattan som passar finfint i hans rum.
 
Bilderna blir ju inte superduperbra i det här ständiga mörkret som kallas "dagsljus" men det får ni överleva.
Tack så hemskt mycket ännu en gång syrran!

Första ordet bestämmer vi

Ja gissa vem som i dag har sagt mamma för första gången då?
Nej inte Håkan varsågod att gissa vidare.
Självklart är det lillsorken som har mammat sig mest hela dagen. Jo jo jag veeeeet att det inte är mamma på riktigt men va fasen det skiter vi i.
 
Lilla hjärtat med grötskägg och snelugg ♥

Liten blir stor

Ni vet den där nyfödingen som jag klämde ut typ i går (mars!) är inte så liten längre. Gröt äter han varje kväll och smakisar av det ena och det andra slinker ner i ett nafs och jösses vad sur han blir när det tar slut.
Sover hela nätter i sitt egna rum (fast det har han ju gjort länge). En liten aningens för morgonpigg om ni frågar mig som inte direkt gör volter ur sängen klockan halv sju på morgonen.
Annars är han nöjd och glad mest hela tiden (jo det är sant). Kan inte fatta att vi har fått två nöjdisar liksom vad är oddsen?
Storlek 74 i kläder och tand nr två stack upp sitt tryne i går. Stora lilla sorken <3

Två av många försök att få bissingarna på bild...




Grötprovning

Ja Vincent gick ju och blev fyra månader för en vecka sedan och då får en ju börja pilla i de små liven smakisar av olika slag så i dag testade vi gröt för första gången. Kom inte ihåg riktigt när vi började ge gröt och smakisar till Vide. Jag får nästan gå tillbaka här i bloggen och forska i detta men jag har för mig att vi inte var direkt tidiga med det. Jag vill minnas att jag var lite lätt livrädd att pröva något nytt. Det var mycket som var livsfarligt och läskigt med första barnet haha. Ja jösses.
 
De första skedarna med gröt in i lilla bebismunnen dokumenterades givetvis flitigt.
 
Meh! Vad äre här för skumt ni ger mig!?
Det smakar ju jättekonstigt!
Hahaaaa! Skoja bara! Det va ju sketgött!

Vincents dop

Har ju inte lagt upp bilderna från dopet än så här kommer dom.
 
Fadder Anders, Jag, en trött bebis och en kråka.
Inte ett pip från unge herrn trots en massa vatten i ansiktet.
Wiiii!
En nydöpt bebis som somnat i min armhåla och en mormor och morfar i bakgrunden.
Efter dopet blev det kalas i församlingshemmet och kön till smögåstårtan ringlade lång.
Liten goding.
En stor goding.
Det blev dags för paketöppning och tjejen med den sorgliga hållningen ser ju änna görnöjd ut.
Vincent inspekterar.
Älskar att Vide och Hugo har exakt samma luriga blick på den här bilden haha.
Sedan blev det dags för kaffe och tårta. Det såg tyvär ut som en sommarjobbare gjort den men smaken var det inget fel på.
Buskillarna satt som klistrade och spanade efter förbikörande bilar (inte den mest trafikerade vägen en söndag dock höhö).
Det är tröttsamt att döpas hälsade en gäspande Vincent och så var kalaset slut.
 
Tack alla ni som kom och förgyllde dagen!

Förlossningsberättelsen med Vincent

Nu kommer då äntligen den där stackars förlossningsberrättelsen som jag har gått och klämt på men bättre sent än aldrig som det så fint heter. Så jag varnar för mycket text osv.

Som ni kanske kommer ihåg så hade vi fått en tid till antenatalavdelningen på KSS. Jag hade ju inte bara förhöjda gallsyror utan min lever var ur balans på något sätt. Jag kräktes mycket och var i allmän dålig form. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra på detta läkarbesöket men vi trodde att vi eventuellet skulle diskutera en igångsättning. Vi trodde ju absolut inte att vi skulle bli igångsatta den dagen utan att vi kanske skulle få en tid bokad närmare bf. Fast för säkerhets skull så packade vi med oss bb-väskan och alla andra attiraljer i fall om att (och det var ju tur).

Klockan fem den morgonen låg jag vaken och hade regelbundna onda sammandragningar och jag tänkte för mig själv att oj då tänk om det sätter i gång i dag. Jag fortsatte ha sammandragningar hela bilfärden till KSS men de kom inte lika tätt som innan men dom kändes på "rätt" ställe liksom.

Väl framme fick jag lämna urinprov och ta blodtrycket som visade högt (för att vara mig) 148/100. Vi fick komma in till läkaren som då sa att urinprovet visade att jag hade början till havandeskapsförgiftning också (jamen det var ju lika bra att klämma till med allt när jag ändå är i gång). Så de ville sätta igång mig på dagen om det fanns plats på förlossningen och i annat fall lägga in mig tills det fanns plats. Jag och Håkan blev något shockade. Det var verkligen en overklig känsla men jag kände mig ändå lugn. Jag berättade för läkaren om mina onda sammandragningar jag haft sedan i morse och hon undersäkte mig och kände att jag var väldigt mogen samt att hon fick in två fingrar i tappen så de där sammandragningarna hade gjort nytta. Hon trodde inte jag skulle behöva hjälp av en "sprängning" ursäkta ordvalet men jag kommer inte ihåg vad det heter när man liksom hjälper tappen att öppna sig med en sån där vattenfylld ballong.

Hon gjorde en hinnsvepning vilket gjorde jäkligt ont och efter det så kom mina sammandragningar igång igen.

Jag blev kopplad till CTG och vi passade på att ringa runt till närmsta familjen att det skulle bli bebis inom det närmaste.

Satt med CTG en timme och Vincent sov mestadels av tiden så variationen på hjärtjuden var lite dålig. De trodde inte att det var någon fara för han sov ju men för säkerhets skull så skulle de sätta en elektrod på hans huvud så att de kunde ha bättre koll på hjärtljuden.

Vi fick ett förlossningsrum och det var verkligen en märklig känsla att vara på plats redan innan det satt igång så att säga.

Vid 12.00 tiden så kom min barnmorska in och började pyssla med mig. Satte elektroden på Vincent huvud och tog vattnet. Sploch sa det så hade både hon och jag vatten upp över öronen haha.

När jag låg torrt igen så kom dom in med lite mat till mig och jag försökte äta men fick lägga ner gaffeln så fort jag fick en sammandragning för att andas.

Här är jag inte lika nöjd som jag ser ut och det var inte mycket mat jag fick i mig.

Här satt Håkan och svettades...

Värkarna kom igång väldigt bra och det gjorde bara ondare och ondare. Jag fick varma vetekuddar instoppade i nätbrallorna både fram och bak och det lindrade bra samt att jag fick ett gåbord att hänga på. Fast det gick inget vidare eftersom bordet var för lågt för mig och varken jag eller Håkan kunde rubba skiten för att höja det så jag satt på sängkanten och vilade armarna mot det i stället. Värkarna gjorde ondare och ondare men jag tyckte ändå att det gick ganska så bra att andas igenom dom och eftersom det var en igångsättning var jag ju inställd på att vi skulle hålla på i flera timmar och kanske ända till dagen efter (oj så fel jag hade haha).

Efter ett tag så kände jag att jag behövde lägga mig ner och fick hjälp att lägga mig på sidan och då jäklar tog det fart på riktigt. Klockan var då strax före två och jag blev guidad till att använda lustgasen. Barnmorskan instruerade mig länge och noga hur jag skulle göra och jag hann få värk efter värk och kände nästan för att vråla "Ge hit den där masken nån gång då för i helvete den gör väl ingen nytta hos dig" fast det gjorde jag ju inte väluppfostrad som jag är.

Klockan 14.00 byter dom personal på förlossningen så vi blev lämnade själva en liten stund och jag fick ondare och ondare och kände att det fasen började trycka på alltså så jag bad Håkan ringa efter personalen. Min nya uska kom in och hälsade glatt och jag bara "det trycker pååååå". jaha oj då då får jag springa och hämta barnmorskan sa hon och vände i dörren. Min nya barnmorska kom in och jag var ungefär lika trevlig mot henne "Alltså det gör skiiiitont och det trycker liksom påååååå". Hon undersökte mig och sa att jag var öppen fem cm. Det är ju ingenting tänkte jag här lär ju jag få ligga i flera timmar och plågas. Huvudet stod långt ner sa hon och jag hade väldigt kraftiga värkar (jo tack det var liksom inte ens något mellanrum mellan dom) epidural är inte att tänka på frågade jag och hon bara eh näää jag tror faktiskt inte att du hinner få det. Då blev jag lite orolig och undrade om jag skulle klara av det här egentligen. Sedan började jag gaffla om en halsbrännetablett men hon vågade inte lämna mig för det känns som att du inte har så långt kvar. Ungefär där small det till och jag fick riktiga krystvärkar. Så på de få minutrarna sedan bm undersökt mig så var jag helt öppen. Snacka om effektiva värkar. Håkan hade precis börjat äta på en banan och fick slänga undan den och fram till mig. Barnmorskan slängde på sig förkläde och min uska kom inspringande i rummet.

Jag låg på sidan och födde precis som med Vide men där slutar likheterna haha. Utan epidural gjorde det fruktansvärt ont men det var ändå en så jävla befriande känsla att få krysta liksom. En blandning av dödsångest och beslutsamhet typ. På bara några värkar så var han ute med en faslig fart kl 14.57. Ungefär tre timmar efter att de tog vattnet. Något form av rekord enligt min barnmorska. Antagligen var kroppen redan redo för förlossning. Jag var själv väldigt förvånad över hur snabbt det gick från "vanliga värkar" till krystvärkar. Det var som att vända på en hand. Hade jag varit hemma och det satt igång och gått så här hade jag nog fött i bilen höhö.

Upp kom han på mitt bröst och jag hade liksom inte ens fått av mig linne och bh så det fick dom krångla av mig först haha.

Sedan kom ju det jobbigaste när moderkakan skulle ut och jag skulle bli sydd. Roligaste kommentaren kom från min barnmorska som undrade om hon fick visa upp min fina placenta för deras student haha (jag hade moderkaka plus en liten extra moderkaka som kallas placenta). Jo men jag är helt ok med att mitt innanmäte visas upp till almän beskådan höhö.

Jag med ett lyckligt flin på läpparna

Till slut kom äntligen brickan med de goda smörgåsarna som vi slukade i ett nafs.

Efter det blev det dusch för mig och sedan travade vi i väg upp till BB vid 16.30. Hamnade i samma rum som två trevliga tjejer och dom undrade när vi kom när vi hade fött och jag sa klockan tre. I natt trodde dom. Nä nu på eftermiddagen sa jag och dom höll på att tappa hakan haha.

Lite pappagos.

Håkan stannade till sent på kvällen men fick sedan åka hem eftersom det inte fanns någon plats till honom att sova över. Vincent sov som en stock hela natten (det gjorde inte jag). Så fort jag slumrat till och vaknade slängde jag mig upp och kollade så att han andades och var hur hönsig som helst samt att de andra barnen höll låda mest hela tiden.

På morgonen kom Håkan igen och vi väntade mest på att barnläkaren skulle komma så att guldklimpen skulle få en ok stämpel i rumpan hehe.

Efter läkarundersäkningen (som gick jättebra) var jag väldigt trött efter att ha sovit ca 0 timmar på flera dagar så jag somnade med Vincent på bröstet och Håkan tog den här söta bilden.

När jag vaknat var det dags för oss att bege oss hemåt men vi passade på att bada Vincent lite och det tyckte han var sååå mysigt.

Färdig för avfärd i söt svärmorstickad kofta och mössa.

Jag är väldigt nöjd med min förlossning och allt gick väldigt bra trots att det gick undan. Känner mig lite som en superwoman som hat fött utan epidural och är glad att jag fått möjligheten att prova på både och. En förlossning är ju det ballaste man kan få vara med om.

RSS 2.0