Inbjudan och lite svammel om en första dejt

Härom dagen fick vi denna finfina inbjudan på posten.


Två av våra vänner har fyllt trettio och ska då ha 60-års fest med bowling och mat. Ska bli så himla skoj! Fast det där med bowling är ju inte riktgit min grej om man säger så. Jag slänger väl mest iväg klotet och hoppas på det bästa.
Min och Håkans första "dejt" eller vad man ska kalla det innehöll faktiskt bowling tillsammans med några av hans kompisar (och min livlina Sandra). Inte nog med att man skulle vara dödens nervös för att man skulle träffa Håkan nu fanns det ju helt plötsligt tusen extra sätt att göra bort sig på. Ojoj tänk om jag ramlar, tänk om jag tappar klotet mitt i svingen och han får det i huvudet, oj oj nu tittar han på mig bäst att jag gör en strike..nähä rännan igen. Man kan ju få handsvett för mindre. Sen vill man ju försöka vara snygg och ball och underbar på alla vis när man träffar en kille man gillar. Det GÅR ju bara inte när man bowlar jag menar hur löjlig ser man bara inte ut...
Minns att jag inte vågade prata med honom på hela kvällen men på något konstigt vis så ville han ändå träffa mig igen och igen och igen. Nu fem år senare sitter vi här med hus och barn och har fortfarande inte tröttnat på varandra. Det hade man väl aldrig kunnat tro?

Vad ville jag egentligen säga med det här inlägget..? Eh klarar man av en första dejt med bowling utan att dö så håller det för evigt...typ.


Kommentarer
Postat av: sandra

men haha, vilket underbart inlägg! jag måste säga att jag är vidrigt dålig på bowling. jag bowlade med min sambos familj, kom överlägset sist, men familjemiddagarna funkar ändå ganska bra, så det är som du säger, klarar man bowlingen så klarar man allt... :)

2011-01-22 @ 23:54:59
URL: http://yousoundsotwee.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0