Hej vilken dag! Mycket trevligt med fikabesök en vanlig shleten torsdag (och pajen var såklart aset god). Jobbet i kväll gick som en dans och som ett perfekt avslut fick jag ett telefonsamtal från syrran som meddelade att vattnet hade gått och att de skulle åka in till förlossningen. Sicka flaschbacks man får från när man själv skulle i väg. Som man hade gått och oroat sig i nio månader för om och hur man egentligen skulle känna att det var på gång. I böckerna står det typ att man känner ett tryck i magen...eh tillåt mig ett hånfullt leende. Känns det som mensvärk upphöjd till tusen och som att bebisen tänker kliva ut bakvägen ja dååå är det dags att trampa plattan i botten till närmsta förlossning bara så ni vet höhö. Så förr eller senare alldelles snart så är jag i alla fall moster igen! Wihooo!

och Vide får en till liten kusin att leka med.