7 Mars

Hej bloggen!

Här sitter jag och njuter av en kopp kaffe, eller njuta var väl att ta i då den smakar lite skumt om jag ska vara helt ärlig.

Funderar på om jag ska orka ta tag i någonting i dag. Har pratat i flera dagar om att baka bullar så jag kanske ska passa på att få den tummen ur röva när Vide ändå är på förskolan.

 

I dag är det även ett år sedan vi var inne på det hemska RUL:et  i förra graviditeten och fick reda på att bebisen  hade dött i magen. Jag kan inte låta bli att tänka på det då och då och undra varför det gick som det gick och vad det skulle ha blivit för en liten person om den hade fått leva. Känns på ett sätt som att det var i går men även overkligt långt borta som om det aldrig hade hänt. Sån konstig känsla.

Mycket kan hända på ett år och nu sitter jag här med magen i vädret och vi längtar efter att få möta lilla bebben som boxar runt där inne.

I dag går jag in i vecka 36 och snart är lillebror här ♥

 

 

 

Fy också. Får ont i magen när jag läser. Visste inte att ni fick reda på det så sent. Fruktansvärt att få reda på det när man är förväntansfull att se bebis för första gången. Hur gammalt var fostret när det dog? Själv fick jag ett mf för snart ett år sen, men det var i vecka 11, så jag var inte så långt gånget.
Kram

Det är sant. Tur att vi har våra små att se fram emot nu. För tänk vilken härlig sommar vi har framför oss <3

<3

Oj, så otäckt att förlora ett barn och få reda på det vid RUL.... Rena mardrömmen...
Men vilken fin kula du har! och nu är det nära som sagt.. jag har bara varit inne och kikat lite sporadiskt i din blogg för jag har haft dig som favorit i explorer i datorn men inte i paddan som jag nästan bara använt nu i flera månader. ;-)

Nemen fy, fick du reda på det så sent och var dessutom tvungen att föda fram det??! Usch jag ryser, jag hade aldrig klarat det, vad stark du är! Jag mådde pest och pina över mitt mf och då var det ändå i vecka 6! Stor kram!