NU hinner jag blogga en sväng. Dom dagarna som Vide är på förskolan känns det inte som att jag hinner göra annat än vandra i motvind till förskolan och lämna, amma, vandra i motvind till förskolan och hämta och amma igen...och igen...och igen. Tiden går fort som bara attan helt enkelt. Nu har jag i alla fall utfodrat båda pojkarna och den lilla varianten har till slut somnat. Själv sitter jag och känner mig lite skavig i halsen igen. Trevligt. Hann liksom vara frisk i fem minuter. Ni kan väl hålla tummarna för att det försvinner innan det blir värre va?

 

 

 

Vincent, tidigare i dag, redo för promenad invirad i sin sjärnformade gosefilt.