Från en rödskrynklig, tunnhårig liten korv som mest pysslade med att kräkas hundra gånger om dagen till en go och glad liten kille, med lång lugg, som lär sig mer och mer för varje dag. Till exempel att klättra upp i storebrors säng. Det är ju liksom inga problem om det står en låda med leksaker under sängen som en kan dra fram och klättra på. När mamma och pappa försöker gömma lådan långt in under sängen ålar jag ju bara in och kommer utdragandes med den där lådan och klättrar upp igen. Jag har närt en jädra Einstein vid min barm. (fast så säger ju såklart alla föräldrar om sin barn)

Vart tog min bebis vägen liksom? Fast ska vi vara petnoga så blir han ju inte ett fören 14.57 så i ungefär en timme till så är han mammas lilla bebis.

 

Vincent firar tyvärr sin första födelsedag med feber och gnäll men vi hoppas han är pigg på söndag så vi kan kalasa ordentligt.

Nyvaket födelsedagsbarn med paket i famnen.